History
Den första konferensen med The International Association of Scandinavian Studies (IASS) ägde rum vid University of Cambridge, England 2-7 juli 1956. Arrangörer var medarbetare vid Department of Scandinavian Studies, Brian W. Downs, Brita Mortensen, Ronald G. Popperwell, Harold J. Knight och inte minst Elias Bredsdorff, som tillsammans med Janet Garton, University of East Anglia, Norwich också har skrivit en historik över verksamheten fram till och med 2006.
I den första konferensen deltog 65 forskare, bland de svenska återfanns bland annat Carl Fehrman, Erik Hjalmar Linder och Gunnar Tideström. 1958 möttes man åter i Lillehammer och när det på konferensens sista dag bestämdes att man skulle ses igen i Oosterbek, Holland 1960, sjösattes också principen att konferenserna i fortsättningen skulle äga rum vartannat år och alternera mellan ett skandinaviskt och ett icke-skandinaviskt land. Sedan dess har 31 konferenser ägt rum. Från de 24 senaste, från och med Bergen 1970, föreligger det också omfångsrika Proceedings-volymer där man kan ta del av mängder av papers och plenarföreläsningar i skriftlig form.
Vid konferensen i Aarhus 1962 – då temat var ”Revaluations” – bildades formellt organisationen The International Association of Scandinavian Studies (IASS) och stadgar sattes på pränt. Hädanefter fanns det alltid en internationellt sammansatt organisationskommitté, med en president, en sekreterare och en kassör, som förberedde kommande konferenser.
Stadgarna ger klara besked om syftet: det handlar om att genom internationellt samarbete verka för och uppmuntra skandinaviska studier, särskilt det vetenskapliga studiet av litteraturen i de skandinaviska länderna.
Konferensvolymerna vittnar om bredden och djupet i forskningsarbetet – här finns naturligtvis litteraturhistoriska och komparativa teman (det moderna genombrottet, romantiken, modernismen, upplysningen), men också genrer (roman, kortprosa, lyrik, litteraturhistorieskrivning, drama) och teoretiska frågor (creatio vs. mimesis, genus, social- och mentalitetshistoria, law and literature) har varit utgångspunkter för konferenserna. Gränser, processer, överskridanden, transformationer – mellan länder, språk, genrer, medier, diskurser, konstarter – har allt mer kommit i fokus efter hand.
Lika viktigt som det intellektuella har det sociala utbytet varit. Mängder med kontakter har kunnat knytas; uppslag och idéer om kommande samarbeten och besök tar lätt form i den otvungna och prestigefria anda som brukar råda på konferenserna. Till den bidrar också de utflykter som brukar arrangeras – de musiska inslagen inte att förglömma, författarbesök, teaterföreställningar och oväntade musikaliska upptåg.
2010 ägde konferensen rum i Lund, kring tema översättning i vid mening. Då introducerades också Centre for Scandinavian Studies – med det löftesrika samarbetet mellan Lund och Köpenhamn.
Per Erik Ljung