Els Joksie Biesemans

Affiliering (affiliation): Ghent University, BEL

Abstract:

Från abbotar till Bellman

Det allra första svenska originalverket (dvs. ingen översättning) som endast tjänade ett estetiskt syfte, var …ett skämt, nl. ”Skämtan om abbotar”, en satir som använde stilparodin som sitt förnämsta verkningsmedel. Handlingen kretsar kring en abbot som på ett högtidligt sätt frossar i sig stora mängder mat och dryck, allt i Herrens namn. Det säger sig självt att det anonyma verket parodierar Bibeln, och därmed utgör första ledet i en tradition som även nationalskalden Carl Michael Bellmans Fredmans epistlar trehundra år senare skulle anknyta till. Denna Fredman är en apostel som skriver brev till sina dryckesbröder, Ölepheser och Gutårinter, på det gamla bibelöversättningens språk.

Trots att dessa verk uppstår med 300 års mellanrum, kan både ”Skämtan om abbotar” och Bellmans Epistlar tolkas som litterära reaktioner på kyrkans förlust av auktoritet i de respektive upphovskontexterna. I medeltidens slutskede var kyrkan invecklad i svåra strider, studenter och munkar lämnade studier och klosterliv och gav utlopp åt sina frustrationer i lättillgängliga parodier. Bellman anknöt till den minskade respekten för kyrkans krav på litteraturens religiösa och moraliska oantastlighet som kännetecknade upplysningstiden. Vad har dessa jämförbara upphovskontexter som betydelse och vad avslöjar de om de respektive verkens övergripande syften? Varför väljer båda skalder att parodiera Bibeln och vilken effekt förväntas verken ha på den samtida publiken? Vill de framkalla tröst i allmänt svåra tider och få folket att skratta, eller skriver de med en subversiv och utmanande underton?

I detta bidrag undersöker jag hur Bibelparodin används som metod att ifrågasätta och undergräva rådande sociala och samhälleliga normer. Jag betraktar verken som jag nämnde ovan i sin litterära kontext och kompletterar studien med en analys av likadana verk som skrevs mellan 1400 och 1700. Jag undersöker den svenska traditionen att identifiera (kyrklig) hyckleri och ifrågasätta (den kyrkliga) makten i litteraturen. Jag avslutar med försiktiga hypoteser om Sveriges och kanske hela Nordens roll som kommentator utanför centrum, med långa hedniska traditioner och tendensen att, som kritisk instans, utmana Västeuropas allmänna makt och normalitet i konst och litteratur. 

Om (about):