Christian Liliequist

Affiliering (affiliation): Umeå universitet, SWE

Abstract:

Vad får man egentligen skämta om? Detta är en ständigt aktuell fråga som ofta aktualiseras i olika debatter om humor. Till exempel fördes det under 2018 en debatt om artisten Mr Cools låt ”Knulla barn” där han skämtade om pedofili. Flera svenska mediepersonligheter, med författaren Elaine Eksvärd i spetsen, uppmanade till bojkott av låten eftersom de menade att den var kränkande mot personer som har blivit utsatta för pedofili. Andra försvarade dock låten med argumentet att man måste få skämta om provocerande ämnen utan att bli censurerad. En annan debatt om humorns gränser ägde rum under hösten 2021 och handlade om komikern Claes Malmbergs ”ortenvisa” i TV-programmet Parlamentet, där han skämtade om skjutningar i svenska förorter. Detta ledde bland annat till att han blev kritiserad för att vara rasist, men även i denna debatt försvarade vissa honom med argumentet att man måste få kunna skämta om allt.

I detta paper undersöker jag hur svenska ståuppkomiker förhåller sig till och resonerar kring vad man som komiker kan skämta om. Inom ståuppkomik behandlas ofta tabubelagda och provokativa ämnen och vissa ståuppkomiker kan t.om. se det som sin uppgift att skämta om det som för många anses vara känsligt. Yttrandefriheten kan ses en grundpelare inom ståuppkomiken – man ska kunna driva med och skämta om allt. Samtidigt vill de flesta ståuppkomiker inte stöta sig med sin publik. Denna balansgång mellan att skapa ethos som ståuppkomiker och att våga tänja på gränserna är något som jag utforskar i min avhandling.

Jag utgår i detta paper från mitt pågående avhandlingsprojekt där jag analyserar hur normer utmanas och reproduceras inom ståuppkomik. Vad ståuppkomiker väljer att skämta om, eller inte skämta om, beror på vilka normer och diskurser som finns i samhället. På så sätt både speglar och påverkas humorn av hur samhället ser ut. Att använda sig av humor kan vara ett sätt att reproducera olika normativa föreställningar. Men med hjälp av humor går det även att vända upp och ned på hierarkier och på så sätt utmana normer och rådande diskurser.

Mitt empiriska material består av intervjuer med ståuppkomiker, observationer av ståuppkomik och debattartiklar om humor. Utifrån intervjuerna med ståuppkomikerna analyserar jag hur de själva resonerar kring var gränsen går för vad man kan skämta om, medan jag i mina observationer av ståuppkomik analyserar hur ståuppkomiker förhåller sig till känsliga ämnen i sina framträdanden. De debatter som förs om humor kan säga mycket om vilka normer som finns i samhället och vad som är tabubelagt att skämta om, vilket är något som ståuppkomikerna måste förhålla sig till. Hur artikuleras begrepp som ”yttrandefrihet” och ”politisk korrekthet” inom ståuppkomikdiskursen?
 

Om (about): 

Fr.o.m. 2020 är jag anställd som doktorand i etnologi vid Umeå universitet. I min avhandling undersöker jag hur normer utmanas och reproduceras inom svensk ståuppkomik. 

2022 medverkade jag med ett kapitel i antologin Teori som metod (red. Nilsson, Bo och Arvidsson, Alf). Kapitlet handlade om hur man som forskare kan använda sig av politisk diskursteori som analysmetod för att analysera ståuppkomik.

Under min doktorandtid har jag undervisat inom kulturanalys och etnologi. Jag har även förlagt en del av min institutionstjänstgöring vid Humlab där jag bl.a. har arrangerat Tech Breakfast och sammanställt ett post-conference script till konferensen Digital Transformations: The Humanities in Challenging Times.

Under 2021 presenterade jag ett paper i SIEF:s konferens Breaking the rules? Power, participation and transgression samt presenterade min forskning i FemHums symposium Humor och makt. 

2022 ska jag presentera ett paper vid Nordic Ethnology and Folklore Conference i Reykjavik.