Tema

Humor och komik utgör en självklar del av den mänskliga samvaron. Skämtet som lockar till skratt finns överallt och i alla tider. Det är ett universellt mänskligt uttryck och något som vi alla känner igen när vi ser det utspelas framför våra ögon. Men vad som är roligt är långt ifrån universellt. Kanske finns det inget svårare att översätta, mellan språk, mellan kulturer – men också mellan tidsepoker – än just ett skämt, där kontexten ofta är outtalad, men likväl nödvändig för förståelsen och för skrattet. En akt av underförstådd förförståelse som skapar gemenskap såväl som utanförskap, som har förmågan att överlista maktens censur såväl som att förnedra den svagare under löjets täckmantel. Frågor som;

Finns det en särskild nordisk eller skandinavisk humor? Hur har humorn i de fornnordiska sagorna uppfattats i olika tidsepoker och i olika delar av världen? Kan den skandinaviska kontexten säga något nytt om Kierkegaards teori om humor, eller för den delen, om humorn i hans skrivande? Vilken betydelse har humorn haft för den skandinaviska barnlitteraturens stora internationella framgångar? Hur förhåller sig de globala händelserna kring den danska dagstidningen Jyllands-postens eller den svenska konstnären Lars Vilks så kallade "Muhammed-karikatyrer" till satirens lokala historia i Danmark och Sverige?

Vi är övertygade om att vårt tema väcker tankar och inspiration även hos er och förväntar oss en konferens full av nya spännande upptäckter, uppslag och perspektiv.

Vi har tänkt oss följande sessions-rubriker (klicka för att läsa mer om sessionens under-tema):

Redan i de isländska sagorna och i den nordiska mytologin finns det gott om humoristiska inslag. Med hänsyn till humorns tradition i nordisk konst och litteratur kan man fråga sig om det finns en särskild sorts nordisk humor som skulle skilja sig från humoristiska framställningar i andra delar av världen. Samtidigt kan man undra om det finns olika typer av humor inom Norden. Kan det vara så att dansk humor skiljer från svensk och norsk eller att skandinaver har svårt att förstå exempelvis den finska eller isländska humorn?  

Humor och humoristiska uttryck har en lång tradition även i den nordiska poesin. Humor i poesin kan pendla mellan alltifrån djup och becksvart till lätt och harmonisk. Så hur ser relationen mellan humor och nordisk poesi ut? Hur kommer humor till uttryck i den nordiska poesin och hur fungerar dessa gestaltningar? Vad har humorn för syfte, språkliga funktioner och vad bidrar denna humor med?

Bidragen inom ramen för humor i nordisk poesi kommer efter konferensen att utmynna i en separat bokvolym med samma titel under red. av Anders Mortensen och Daniel Möller.

Med tanke på den framträdande roll humorn ofta spelar i skandinavisk kultur för barn och unga är det slående hur lite forskning som bedrivits om den. Vilka funktioner fyller barn och ungdomskulturens inslag av satir, ironi och parodi, dess situationskomik, dess roliga missförstånd, dess komiskt pinsamma föräldrar eller den skamfyllda humorn? Kan humor för barn och unga vara subversiv – eller är den normbefästande? Vilken ideologi vilar kulturens humor för barn och unga mot? Skiljer sig humorn för barn och unga från den för vuxna? Vad utmärker den i så fall? Här är både studier av enskilda verk och författarskap och studier av mer övergripande frågeställningar välkomna.  

Humor har en historia av att fungera som subversiv och utmanande, ett karnevaliskt uttryckssätt som vänder upp och ner på välbekanta samhällsstrukturer och invanda föreställningar. Den samhällskritiska humorn har förmågan att identifiera motsägelser, hyckleri och att påkalla vår uppmärksamhet på Kejsarens nakenhet. Men satir, parodi och ironi är också grepp som ofta genererar väldigt olikartad respons. Som kan uppfattas som befriande för vissa människor, samtidigt som den är sårande och/eller skamfylld för andra, som i fallet med "Muhammed-teckningarna" som publicerades i den danska tidningen Jyllandsposten 2005 och som med den svenske konstnären Lars Vilks "Rondellhund" 2007. Fall som illustrerar hur komplex den samhällskritiska humorn kan vara. Hur ser satiren/parodin ut i Skandinavien, nu och genom århundradena? Tenderar den att ifrågasätta och undergräva rådande sociala normerna och regimer, eller har den snarare en historia av att göra narr av människor och fenomen som upplevs som hot mot majoritetens normalitet? Kanske varken det ena eller det andra? Liksom i många andra regioner i västvärlden löper också debatten om humorns gränser vilt även i de nordiska länderna. Men vilka särskilda egenheter präglar denna debatt? Vad får man skämta om i Skandinavien?

På vilket sätt bidrar humor till skapandet och upprätthållandet av olika aspekter av identitet, såsom kultur, klass, kön och sexualitet? Hur deltar den i det diskursiva arbetet med att skapa gemenskap och utanförskap i de nordiska samhällena? Vad är förhållandet mellan de nordiska nationella identiteterna och de stereotypa karikatyrer länderna producerar om varandra? Och vilken roll spelar humorn i regionens nya demografiska landskap, där de mångkulturella och internationellt orienterade storstadsregionerna i allt högre grad omges av en mer konservativ och nationalistiskt orienterad landsbygdsbefolkning? Där samhällen som traditionellt har identifierat sig själva – men också identifierats av andra – med resultaten av sina starka arbetar- och kvinnorörelser alltmer sätts i gungning av ett nytt samtalsklimat präglat av "identitetspolitik" och "kulturkrig"?

Vilka teorier om humorns funktioner och villkor förefaller särskilt giltiga för nordiska sammanhang? Oavsett om något av de övergripande paradigmen i humorforskningens historia tillämpas, de som fäster uppmärksamhet på dominans, inkongruens, avspänning och frigörelse, eller viktiga bidragsgivare till humorforskningens tradition som Aristoteles, Kierkegaard, Bergson eller Žižek konsulteras, eller det snarare blir fråga om teoribildning kring humorns särskilda genrer och företeelser – som komedi, ironi, fars, parodi, satir, pekoral, slapstick, vits, karikatyr, nonsens, grotesk, l’humour noir eller ordlek –  som uppmärksammas, tillhandahåller den nordisk kultursfären ett rikt och varierat studiematerial för såväl regional begrundan som internationella jämförelser. 

Humorns redskap är verbalspråk, kroppsspråk, gester och andra modaliteter. I detta tema är några av de övergripande frågorna dessa: Hur skapas en vits eller ett skämt med verbalspråk – ord, uttryck, dialekter, sociolekter etc.? Vilken roll spelar likheter i ord och uttryck för humor? Vilka betydelseförskjutningar skapar humor? Hur skapar ståuppkomiker humor? Vilken roll spelar verbalspråk, kroppsspråk, gester, och när är humor ickeverbal, alltså språkoberoende? Hur beroende är svensk, dansk, norsk, finsk respektive isländsk humor av respektive språks egenskaper? Hur beroende är svensk, dansk, norsk, finsk respektive isländsk humor av sin kulturkontext? 

Norden och dess kulturella sedvänjor har ofta blivit föremål för utländska observatörers humoristiska betraktelser. Samtidigt har nordborna själva gärna berättat roliga historier om sina nordiska grannar och förlöjligat människor från andra regioner inom det egna landet. Inte sällan har nordborna också betraktat sina egna kulturella traditioner med ett visst löje. Hur har dessa humoristiska föreställningar tagit sig uttryck i litteratur, bildkonst och andra konstnärliga medier? 

Som med så många andra mänskliga uttryck har internet och sociala medier skapat nya vägar och världar för humorn att utvecklas i. I dessa världar, skapade och kontrollerade av företagsjättar som Facebook, Google och Twitter, tycks humorn frodas som aldrig förr. Ofta korta i tidsrymd och anonyma till upphov, likt gamla vitsar, flödar skämten i form av videoklipp, textsnuttar, foton och bildmontage genom våra telefoner och lockar till skratt. Företagens universalistiska ambitioner tenderar att göra dessa flöden av humor internationella till sin karaktär, men då deras teknik är känslig för brukarnas preferenser formeras ändå regionala och kanske framförallt nationella flöden. Vad kännetecknar den nordiska digitala humorvärlden? Går det att känna igen gamla traditioner eller identifiera nya särarter? Vilka nordiska spelare finns det på den här marknaden, på såväl internationell som nationell eller regional nivå? Och hur förhåller sig dessa spelare till, och vad säger de om, dagens nordiska samhällen? Vad är det för karikatyr de tecknar i sin skrattspegel?