Paula Henrikson

Affiliering (affiliation): Uppsala universitet, SWE

Abstract:

Rimmaskinen

Almqvist, Seseman och matematiken

C.J.L. Almqvists omfattande manuskript Om Svenska Rim, skrivet på 1850–60-talen under författarens landsflykt i Amerika, har blivit ett portalverk för den svenska nonsenspoesin. Manuskriptet innehåller rimverket Sesemana, en hyllning om 24x24 dikter till Uppsalaoriginalet och den självutnämnde ”arithmetices magistern” Hans Jacob Seseman (1751–1819), som i sin tur har tagit plats på den svenska parnassen som en av dess främsta pekoralister. Sesemana uppmärksammades genom några viktiga urvalsvolymer på 1950–70-talen, och Almqvists betydelse som nonsenspoet befästes dessutom genom Gunnar Ekelöfs Strountes (1955). För närvarande är Om Svenska Rim under utgivning vid Svenska Vitterhetssamfundet genom Per Mårtensons med fleras försorg; det första bandet av fem utkom 2013 och band två är under arbete.

Den Almqvistska Sesemanpoesin har ägnats uppmärksamhet av forskningen, men en föga belyst aspekt av den är matematikens roll. Att Almqvists nonsensvers står i ett nära utbyte med matematiken är inte en tillfällighet; gärna tänker man förstås på Lewis Carroll, nonsensdiktare och matematiker, eller på matematikern Stiernhielms makaroniska dikt. Också Almqvist närde ända sedan studietiden i Uppsala ett framträdande intresse för matematik, och det var inte ett oväsentligt faktum att den i Sesemana hyllade Seseman var känd inte bara för dålig vers, utan dessutom för matematisk begåvning. En av de tidiga svenska räknemaskinerna, uppfunnen av den brittiskfödde stockholmaren Philip Gottschalk (1841–1924), namngavs till exempel efter räknemästaren Seseman.

I denna presentation kommer jag att diskutera matematikens betydelse för nonsenspoesi i allmänhet och för Almqvist, Seseman och Sesemana i synnerhet. ”Gifve Himmelen, att alla Poeter ville läsa litet Mathematik!”, utbrast den fiktiva redaktören i en pedantisk fotnot till Almqvists roman Amorina (1822), vars skildring av vansinne samtidigt närmar sig nonsensdiktens idiom: ”Två gånger två, sju. Filibom pyttiheja, gif mig filbunke”, ”Två Styfvers-crachaner och två äggepylsor gör sju himmels-krokar”, ”Tonos-con-con-con-coleros”. Detta vansinniga tal kan ses som en av upprinnelserna till Sesemanas nonsensdikt.

Matematikens skönhet var samtidigt ett allvarligt ärende för Almqvist, i en tradition där hans hållning är besläktad med Blaise Pascals. I ett ungdomsbrev beskrev Almqvist matematikens harmoni, ”l’harmonie des mathématiques”, som ett belägg för Guds och universums underbara ordning. Med sina läroböcker i matematik från 1830-talets början var han också läroboksförfattaren Sesemans kollega. Samtidigt kan de berättande övningsuppgifter som fyller sidorna i hans läroböcker ha fungerat som nog så goda uppslag för nonsenslitteratur.

Liksom matematiken hade också skämtet för Almqvist en allvarlig syftning. Komedin rör sig, menade han i en tidig skrift, ”ifrån Glädje till Sorg”, och oroande övertoner hörs utan tvivel i Sesemanas nonsensdikt. I min presentation kommer jag att diskutera förbindelser mellan glädje och sorg, matematik och nonsens, oreda och ordning, och jag kommer dessutom att dra några linjer till mer sentida litteratur.
 

Om (about):

Paula Henrikson (f. 1975) är professor i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet. Hennes forskning har bland annat rört svensk romantik (Stagnelius, Almqvist), filhellenism, reselitteratur, textkritisk teori, editionshistoria och poesi.