Anna Smedberg Bondesson

Affiliering (affiliation): Högskolan Kristianstad, SWE

Abstract:

”Jag är inte riktigt mig själv. Och det är jag glad för”

Kristina Lugns humor som bokstavlig språkdräkt i Hej då, ha det så bra!

I Kristina Lugns sista diktsamling Hej då, ha det så bra! från 2003 drivs den egna poetiken till sin spets. Metaforikens oegentlighet blottas medan bokstavlighetens absurditet tar plats.

Enligt Lars Elleström ringar Lugns dikter ”in människans konkret kroppsliga, och därmed också mentala, villkor. [---] När någon människa som står oss nära sårar oss, säger vi att det gör ont, och det är definitivt inte ’bildspråk’” (Elleström 2006: 28). I mitt föredrag gäller detta resonemang inte bara den kroppsliga metaforiken utan hela den bokstavliga språkdräkten, som i sin roll som ”sparkbyxor” rymmer humorns avväpnande sprängkraft.

En dikt inleds: ”Jag behöver tystnad / och ensamhet / och en språkdräkt med god passform”. Först det sista ordet välter meningen över ända genom att bokstavliggöra metaforen språkdräkt. Men egentligen välts inget över ända. Vi står tvärtom stadigare än förr, med ett större mått av konkretion i våra slitstarka ”verklighetsunderlag”.

Ann-Helén Andersson formulerar i sin avhandling ”Jag är baserad på verkliga personer”. Ironi och röstgivande i Kristina Lugns författarskap att ”skrattet i den humoristiska texten huvudsakligen finns där för sin egen skull, medan det i den satiriska respektive ironiska texten däremot präglas av ett vidare syfte. I Lugns texter kan det komiska ses som ett element inom en dominerande ironisk tendens.” (Andersson 2010: 115).

Att bokstavliggöra metaforiska uttryck räknas i den klassiska retoriken till de ironiska troperna. Ändå vill jag i mitt föredrag, med utgångspunkt i Luigi Pirandellos essä L’umorismo från 1908, argumentera för att Lugns bokstavliga språkdräkt kan fungera som en humoristisk och komisk, snarare än ironisk, strategi (inte minst i betydelsen läsarens förhållningssätt till och bruk av den lyriska texten) för att få verkligheten att framträda som aningen mer fattbar och gripbar – i all sin fasansfulla absurditet.

Referenser

Andersson, Ann-Helén, ”Jag är baserad på verkliga personer”. Ironi och röstgivande i Kristina Lugns författarskap, h:ström, Umeå, 2010.

Elleström, Lars (2006), ”Epifenomenalism eller psykosomatik? Kropp, kropp och själ i Kristina Lugns Hejdå, ha det så bra!”, i Sture Packalén (red.), Litteratur och språk. Forskning vid Institutionen för Humaniora. Tema: Kristina Lugn m.fl.

Pirandello, Luigi, L’umorismo, Garzanti, Milano, 2008.

Om (about):

Anna Smedberg Bondesson är biträdande professor i litteraturvetenskap vid Högskolan Kristianstad. Hennes forskning berör platsens, perspektivets och känslans litterära betydelser. Efter disputation vid Lunds universitet arbetade hon i åtta år som svensklektor vid Köpenhamns universitet. Hon har författat böckerna Anna i världen. Om Anna Rydstedts diktkonst (Ellerströms 2004), Ditt språk i min mun. Grannspråkets glädje och gagn (Makadam 2014), Gösta Berling på La Scala. Selma Lagerlöf och Italien (Makadam 2018) och Anna själv (Palaver Press 2019). Hon har även skrivit artiklar om Evert Taubes vislyrik och Veronica Maggios sånglyrik.